bildblogg

Skog i norra Sverige (södra Lappland) som fick mig att tänka på de dimhöljda bergens gorillor när jag fotograferade. Det finns gott om björnar här, därför bär jag med mig en liten plåthink med stenar i för att låta dem höra var jag är. Men nyligen var det någon som sa att oljudet gör björnarna mer nyfikna, så nästa gång kör jag med min fasters metod; en gammal, stinkande parfym. Kanske funkar det med en ny också, vi använde en hon köpt i Spanien på 70-talet och vi såg inte en enda björn, det är nog det konstgjorda och starka i doften som gör att de vet att det är människa och håller sig undan.

Jag skulle skriva om skogen, jordens lungor...det får bli en annan gång.

Satt på en buss – överst i en dubbeldäckare – i en storstad när jag fick syn på kvinnan i fönstret. Hon gav mig en vink med handen sedan tittade hon bort, ointresserad av min kamera och mig. Undrar fortfarande vad hon tänkte på, hur hon lever, är hon ensam? Hon såg väldigt ensam ut, uppgiven. Läste någonstans att Den största ensamheten är att inte finnas i någons tankar* så jag försöker tänka på henne ibland och hoppas hon ska känna av det.

*Stig Johansson, skrev aforismer i SvD bl.a.

Kvinnorna och flickan som väntar på bussen ser ut som skulpturer mot de vita marmorblocken, vackrare busshållplats får man leta efter. En gammal bild – fotad med min Nikon Finepix – som jag tycker mycket om.