Satt på en buss – överst i en dubbeldäckare – i en storstad när jag fick syn på kvinnan i fönstret. Hon gav mig en vink med handen sedan tittade hon bort, ointresserad av min kamera och mig. Undrar fortfarande vad hon tänkte på, hur hon lever, är hon ensam? Hon såg väldigt ensam ut, uppgiven. Läste någonstans att Den största ensamheten är att inte finnas i någons tankar* så jag försöker tänka på henne ibland och hoppas hon ska känna av det.
*Stig Johansson, skrev aforismer i SvD bl.a.