I Longyearbyen (Svalbard) får man inte måla husen som man vill, alla byggnader färgsätts enligt schema koordinerat med den om givande naturen och årstiderna. De har lyckats bra, jag var där i september och kunde konstatera att allt stämmer ihop. Kolbrytning har varit industrin som krävde arbetskraft, men nu är känns stan mest handla om turismen. Det finns t.ex. flera tusen draghundar i hundgårdar utanför stan, många gånger fler än människorna som bor här (ca 2000). Åka hundsläde gör man både vinter och sommar, fast med hjul under den snöfattiga tiden.
Alla som bor här har jobb eller företag, har du ingetdera måste du flytta tillbaka till fastlandet (Norge) eller var du kom ifrån. Både bosatta och de äventyrliga turisterna kommer från hela världen, för det är äventyr och friluftsliv som lockar de flesta turisterna. Och sommaren är fortfarande rätt kylig, men definieras av att solen aldrig går ner i motsats till vintern då den aldrig går upp.
* Samtliga bilder med handhållen kamera.
Jag hämtar mina bilder från mitt bildbibliotek av digitala bilder, fotograferade fr.o.m. 2004 och framåt. Kamerorna jag haft är i tur och ordning: Fujifilm Finepix, Nikon Coolpix, Lumix (PanasonicDMC-TZ100), Nikon D90 och nu idag Nikon D7500.