downwards and upwards
street in Spanish mountain village

Drömmer om ett townhouse i en sån där vitkalkad by i allra sydligaste Spanien där det är varmt och skönt i januari...

Jag fantiserade om en by uppe i bergen med ringlande gränder, pittoreska torg och förhoppningvis lite billigare hus än vid havet. Jag insåg inte att det är de smala serpentinvägarna som ringlar efter bergssidorna med så snäva kurvor och branta stup att man hinner se livet passera revy var femhundrade meter. Gatorna ringlar väl lite i byarna också, men de går mest upp, upp, upp och ner, ner, upp, ner, upp, upp, upp... Som en berg-och-dalbana med boningshus, bara det att du måste gå, inte åka. Insåg rätt snart att näe, jag ska inte leta hus i bergen, funkar inte när man har artros och är en tant i sina värsta år.

Varje by jag varit till hittills har varit byggd högst uppe på bergskammar. När man ser dem på håll verkar husen klamra sig fast i varandra och ibland är hela berget täckt av vita, tätt ihoppackade hus. Det är fascinerande, vackert, men jag önskar mig alldeles själviskt en by i en dal, ett hus med takterass och närhet till butiker utan gigantiska uppförsbackar. Är inte där ännu, men vem vet, önskningar kan slå in.

 

 

Both on the Spanish side La Linea and in Gibraltar, many buildings are both graphic and colorful. These pictures are photographed when I was at the top of The Rock.